Skonhet utan slut

Ar nu i Vang Vieng, akte buss i sex timmar for att ta mig hit, transport ar sallan kul i Sydostasien, detta var nog top tre jobbiga resor. Den i Indien med Anna tar nog priset och den nar pappa och jag akte till Siem Reap i Kambodja var ocksa riktigt seg. Det ar TUR att naturen har ar sa pass vacker, annars hade den har resan varit tusen ganger jobbigare.

Vi akte pa slingriga vagar upp och ner i bergen, akte forbi byar dar smutsiga sma barn glatt vinkade till oss, forbi vattenfall. Bergen har ar sa otroligt vackra, jag har inga ord men fick sa mycket inspiration av att titta pa den vackra naturen som vi svepte forbi, inspiration till att skriva, till att leva vackrare, till att alska mer. Vid skymningen sag bergen lite skrackinjagande ut men det var sa storlsaget. Senare kom stjarnhimlen och den var bland de vackrare jag sett, sa otroligt klar.

Idag hyrde jag en mountainbike for vagarna har ar valdigt daliga, cyklade ut pa landsbygden, an en gang slog skonheten mig, kunde inte sluta forundras av all gronska, risfalt som strackte sig langt bort och berg som skjot upp. Otroligt svettigt men totalt vart det, malet var en grotta som ligger 6 km fran Vang Vieng, klattrade en kilometer upp till grottan. Jag vet inte om jag nagonsin svettats sa mycket! I got down and dirty! Grottan var maktig. Badade sen i en flod som brukar vara bla men det kom ett ordentligt skyfall i natt (med jattelaskig aska, jag trodde jag skulle do!) sa floden var lite brun.

Jag kan inte nog papeka hur fint det ar, jag tycker synd om alla dem som aldrig far se det har.

Jag mar BRA just nu, traffar spannande folk, ser en vacker varld, vackra manniksor, njuter av att resa ensam men det ar skont att jag har Jamaica och Lisa nar man inte vill vara ensam. Jag ser mycket fram emot sallskap som kommer i december i form av familj och annat kart.

Nu ska jag faktiskt ga och kopa en after sun for jag har for forsta gangen i mitt liv blivit rod!

Skonheten har inget slut. Kom och gor mig sallskap allihopa!